Svensk ordbok 2009, webbversion

vers substantiv ~en, plur. ~er äv. ~ar vers·en1knappast plur. litterärt framställnings­sätt som är in­riktat på att ge in­tryck av rytmisk enhet genom att ord och rader an­ordnas på spec. sätt, ofta regel­bundet, samt ofta genom an­vändning av rim litt.vet.MOTSATSantonymprosa JFRcohyponympoesicohyponym1dikt 1 versformverslärarimmad och o­rimmad versett drama på vers○ofta om mot­svarande texthon är bra på att skriva versskåde­spelarna försökte få versen att låta som naturligt talblandad versvers med o­lika slags vers­fötterbunden verspoesi som är ut­formad enligt vissa reglervanl. (i svensk tradition) med taktindelning och därmed regelbunden växling mellan betonade och obetonade stavelserfri vers fritt ut­formad poesiofta (t.ex. i svensk tradition) utan eg. taktindelningsyllabisk vers vers som grundar sig på principen att varje vers­rad har ett bestämt an­tal stavelsersedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. vers; urspr. av lat. ver´sus ’vändning; rad; vers’; jfr advers, diverse, konversera, pervers, versal, version 2av­gränsad del av (längre) dikt bestående av ett an­tal rader ej i fackmässiga samman­hanglitt.vet.SYN.synonymstrof JFRcohyponymvers 3 psalmvershon sjöng första versen och en bit av den an­dra○särsk. om del som varieras, i mots. till refräng, spec. i sång­textNN sjöng verserna och hela sällskapet klämde i med refrängen○äv. om (kort) hel diktvard.julklappsversminnesversskämtvershan läste en kort vers i stället för att hålla tack­tal○äv.liten, numrerad av­delning av ett kapitel i Bibeln bibelvers○äv. bildligt om väl­känt (ut­slitet) ut­tryck på prosangt ned­sätt.tidningen försvarade sig med den vanliga versen om pressens frihetsjunga på sista versennärma sig slutet​ årets bok­rea sjunger nu på sista versen – skynda fynda! sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3rad i dikt i fack­språklitt.vet.en limerick består av fem versersedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)