Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`te substantiv ~t vet·et●ett vanligt sädes­slag med korn i ax vanligen utan borst; mest anv. till bröd­säd; det värde­fullaste sädes­slaget bot.jordbr.JFRcohyponymkorn 2cohyponymhavrecohyponymråg vetebullevetekornvetemjölhöstvetevårvetehög­avkastande veteodla veteskilja agnarna från vetetse1agn sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. hvete; gemens. germ. ord, besl. med vit (efter mjölets färg)