Svensk ordbok 2009, webbversion

ve`tenskap substantiv ~en ~er vet·en·skap·en●system av beprövade metoder och teorier som an­vänds för att så nog­grant som möjligt under­söka, beskriva och förklara verkligheten jämte mängden av säker kunskap vunnen på detta sätt; ibl. äv. med tanke på mot­svarande personer; särsk. i fråga om studiet av den yttre verkligheten med hjälp av mätningar, experiment el. matematiska metoder vetenskapl.JFRcohyponymforskning vetenskapsgrenvetenskapsmantorr och saklig vetenskapvetenskapens frihetvetenskapens och teknikens fram­stegvetenskapens strävan till generalisering och abstraktionen fråga som vetenskapen inte kan ge svar pådetta är religion, inte vetenskapi panel­debatten var vetenskapen före­trädd av professorerna NN och ONkan konsten och vetenskapen mötas?○äv. om metod- och teorisystem etc. in­om visst av­gränsat om­rådeingenjörsvetenskapkonstvetenskappopulärvetenskaptvärvetenskapförena erfarenheter från flera o­lika vetenskaperde humanistiska vetenskaperna har ofta försökt an­passa sig till natur­vetenskapernas idealexakta vetenskapermatematik och vetenskaper som (i stor ut­sträckning) an­vänder matematiska metoder​ ett syn­sätt under 1800-talet var att de exakta vetenskaperna skulle ut­göra mönster för all vetenskaplig verksamhet sedan ca 1620av lågty. wetenskap med samma betydelse, till weten ’veta’; jfr veta