Svensk ordbok 2009, webbversion

vetera´n substantiv ~en ~er vet·er·an·en●person med lång erfarenhet in­om visst om­råde som fram­går av samman­hanget arb.yrk.flygveteranen veteran in­om dansk pop­musikden 33-årige veteranen NN gjorde bra i­från sig i lands­kampenen veteran i diplomatvärlden med 25 år i ut­landet○urspr. och särsk. om erfaren (f.d.) soldat, med fram­hävande av ibl. negativa, ibl. positiva erfarenheterveteranfestkrigsveteranmånga veteraner från Gulfkriget lider av psykiska problem○äv. om idrottare i äldsta tävlings­klassenveterantennisom man har fyllt 55 får man starta bland veteranerna○ibl. (särsk. i sammansättn.) om länge anv. före­mål, särsk. bilveteranrallysedan 1734av lat. vetera´nus ’gammal soldat’, till vet´us ’gammal’