Svensk ordbok 2009, webbversion

veto [ve´-äv.ve`-] substantiv ~t ~n veto·na●en­skild nejröst som har formell kraft att förhindra ett beslut i beslutande församling e.d. jur.komm.samh.JFRcohyponymförbudcohyponymgensaga vetorättlägga in sitt veto (mot för­slaget)dra till­baka sitt vetoUSA stoppade för­slaget till FN-resolution med sitt veto○äv. försvagatförbud föräldrarnas veto mot ”skräplitteratur”○äv.veto­rätt det kommunala vetotveto (mot ngn/ngt/att+V/SATS)absolut vetoveto som inne­bär att beslut slut­giltigt förhindrassuspensivt vetoveto som inne­bär att beslut upp­skjutssedan 1747till lat. vet´o ’jag förbjuder’