Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
vet·skap·en●det att känna till ngt
komm.SYN.synonymkännedom
JFRcohyponymmedvetande 3
han handlade med full vetskap om följdernahon liftade till Frankrike utan sina föräldrars vetskappolisen fick snabbt vetskap om bankrånetvetskap (om ngt/SATS)sedan 1401öppet brev utfärdat av änkan Ragnhild med gåva till västgötska Gudhems kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vitskaper