Svensk ordbok 2009, webbversion

vett`ig adjektiv ~t vett·ig●som präglas av vett och förnuft om person, handling e.d. admin.psykol.JFRcohyponymförnuftigcohyponymresonabelcohyponymförståndig ingen vettig människa ringer klockan tolv på nattendet gick inte att få ett vettigt ord ur hennedet vore nog vettigast att bekänna allt○äv. ngt ut­vidgathan måste hitta en vettig an­vändning för sina kunskapervettig (att+V)sedan senare hälften av 1400-talet (i sammansättn.)Latinskt-svenskt glossariumfornsv. vitugher