Svensk ordbok 2009, webbversion
ve
`
um
substantiv
,
ingen
böjning
ve·um
sociol.
varg i veum
se
varg 1
sedan 1737
av isl. urspr.; gammal dativ plur. till fornsv.
-vi
’helgedom’; frasen
varg
i
veum
betydde urspr. ’rövare i helgedomen’; jfr
varg
i bet. ’dråpare’
substantiv,
ingen böjning
ve·umsociol.varg i veumsevarg 1
sedan 1737av isl. urspr.; gammal dativ plur. till fornsv. -vi ’helgedom’; frasen varg i veum betydde urspr. ’rövare i helgedomen’; jfr varg i bet. ’dråpare’