Svensk ordbok 2009, webbversion

vev substantiv ~en ~ar vev·en●an­ordning för att vrida runt ngt vanligen med ut­skjutande hand­tag parallellt med vridnings­axeln; på slip­stenar, kaffe­kvarnar, separatorer m.m. tekn.verkt.vevarmstartvevgamla bilar startades med vevhon drog veven runt i jämn takt○spec. om varje typ av an­ordning på axel som gör det möjligt att över­föra fram- och åter­gående rörelse till roterande el. tvärt­omvevaxelvevhus○äv. om hand­taget och den synliga delen av armen på handvevvard.sedan 1529jfr sv. dial. veiv ’trävred’; nära besl. med 1veva