Svensk ordbok 2009, webbversion
viaduk
´
t
substantiv
~en ~er
via·dukt·en
●
vägbro över land
vanligen över annan väg, järnväg el. dalgång
trafik.
sedan 1836
modern bildn. till lat.
vi
´
a
’väg’ och
duc
´
tus
’ledning’; jfr
akvedukt
,
reducera
,
via
substantiv ~en ~er
via·dukt·en●vägbro över land
vanligen över annan väg, järnväg el. dalgång
trafik.sedan 1836modern bildn. till lat. vi´a ’väg’ och duc´tus ’ledning’; jfr akvedukt, reducera, via