Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vick·ning·en1det att vicka
Nollsesevicka 1
vickning (av ngt)sedan ca 17402lätt måltid
vanligen sent på kvällen
kokk.klockan 2 på natten serverades vickningen, som bestod av pyttipanna, öl och snapssedan 1911av ovisst urspr.