Svensk ordbok 2009, webbversion

vick`ning substantiv ~en ~ar vick·ning·en1det att vicka Nollsesevicka 1 vickning (av ngt)sedan ca 17402lätt mål­tid vanligen sent på kvällen kokk.klockan 2 på natten serverades vickningen, som bestod av pytt­ipanna, öl och snapssedan 1911av o­visst urspr.