Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`de substantiv ~t ~n vid·et(typ av) buskväxt med blommande hängen på bar kvist tidigt på våren särsk. om vissa ris- och snårväxande arter bot.videsnårgråvidekrypvideripvideullvideäv. om när­besläktade arter så­som pil, sälg m.m.videsläktetvideväxteräv. om grenarna e.d.videflätningvidekorgsedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. -kvist)Westgöta-Lagenfornsv. vidhe; gemens. germ. ord med grundbet. ’ngt flätat’ och besl. med bl.a. lat. vi´tis ’vin­träd’ Sov, du lilla vide ung, än så är det vinter. Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.Zacharias Topelius, Stormen och solskenet (i Läsning för barn 4, 1871); tonsatt av Alice Tegnér (i Sjung med oss mamma 3, 1895); mest känd under namnet ”Videvisan”