Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`dgå verb vidgick ~tt, pres. ~r vid|­går●erkänna att ngt (för veder­börande) o­fördelaktigt finns el. har hänt formelltkomm.JFRcohyponymbekänna 1cohyponymtillståcohyponymmedge 2 de vidgick öppet att de hade an­litat svart arbets­kraftvidgå ngt/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. viþerganga, till viþer, se 1vid, och gånga Subst.:vbid1-390337vidgående