Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`dkännas verb vidkändes vidkänts vid|­känn·as1drabbas av ngt o­behagligt NollJFRcohyponymlida 1cohyponymutstå före­taget fick vidkännas stora förlustervidkännas ngtsedan 1738fornsv. vidherkännas, vid­kännas ’bekänna; erkänna’ 2vanligen lös förb., sekännas vid erkänna att ngt existerar komm.han hörde dåligt men ville inte vidkännas det○spec.erkänna släktskap eller bekantskap med vill du inte vidkännas din egen mor?vidkännas ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenSubst.:vbid1-390410vidkännande