Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`dta äv. åld. vi`dtagavi`dtaga verb vidtog vidtagit vidtagen vidtagna, pres. vidtar äv. åld. vidtager vid|­tag·it1i ett få­tal ut­tryck på­börja och genom­föra ngn verksamhet NollJFRcohyponymutföra 1 vidta effektiva mot­åtgärdervidta ngtsedan 1593fornsv. vidhertaka, bl.a. ’ta vid, börja’ 2äv. lös förb., seta vid ut­göra o­medelbar fort­sättning på ngt som kan betraktas som av­slutat, rumsligt el. tidsmässigt Nollhär vid­tar kommunens ägoren lärd konversation vid­togefter supén vidtog dansenvidtasedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenSubst.:vbid1-390485vidtagande