Svensk ordbok 2009, webbversion

1vif`ta verb ~de ~t vift·ar●hastigt röra (ngt) av och an i luften särsk. med avs. på ngt som kan fladdra komm.JFRcohyponymvinka hunden viftade ivrigt på svansenfolk viftade med små flaggor○ofta mer el. mindre bildligtdemonstrativt visa den engelske premiär­ministern viftade med ett papper och talade om ”fred i vår tid”rånaren viftade med en pistol○spec. med syfte att bli av med ngtmed partikel, särsk.bort, undan fösa undan (ngt) i luften hon försökte vifta bort de irriterande flugorna○äv. bildligtav­färda, negligera hon viftade bort kritikenalla in­vändningar viftades undan○spec. i ett ut­tryck (med försvagad betydelse)vi måste skynda oss – det är inte mycket tid att vifta påvifta (med/på ngt), vifta (bort/undan ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. vepta, vefta; bildn. till 1veva Subst.:vbid1-390527viftande
2vif`ta substantiv ~n viftor vift·an●redskap att vifta med mindre brukl.verkt.flugviftasedan ca 1845