Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`ga verb vigde vigt, pres. viger vig·er1ofta pass. förrätta vigsel mellan släkt.de ska vigas borgerligtde vigdes i det lilla kapellet på midsommar­aftonenviga ngrasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenrunform uiki (konj.), fornsv. vighia; gemens. germ. ord, besl. med -vi ’helgedom’, i många sv. ort­namn; jfr veum 2hög­tidligt över­lämna (ngt) till ett moraliskt högt­stående el. heligt ända­mål relig.samh.han vigdes till den sista vilan○särsk.hög­tidligt ge ställning och värdighet av visst (kyrkligt) ämbete prästvigabli vigd till biskop○äv. bildligthelgerna viger han åt familjenhan har vigt sitt liv åt konstenviga ngt (åt ngn/ngt), viga ngn (till ngn)vigd jordsejord 1 sedan 1000-taletrunsten, Väne-Åsaka, Västergötland (Sveriges runinskrifter)Subst.:vbid1-390535vigande, vbid2-390535vigning; vigsel (till 1)