Svensk ordbok 2009, webbversion

vigsel [vi´g-el.vik´-] substantiv ~n vigslar vig·selnhög­tidlig akt var­vid äktenskap in­gås i religiös el. civil form släkt.JFRcohyponymgiftermålcohyponymbröllop 1 vigselförrättarekyrkvigselborgerlig vigselkyrklig vigselpastor NN förrättade vigseln mellan ON och PNvigseln ägde rum med bara den närmaste familje­kretsen när­varandevigsel (med ngn), vigsel (mellan ngra)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vighsl; till viga