Svensk ordbok 2009, webbversion
[vi´g-el.vik´-]
substantiv ~n vigslar
vig·seln●högtidlig akt varvid äktenskap ingås
i religiös el. civil form
släkt.JFRcohyponymgiftermålcohyponymbröllop 1
vigselförrättarekyrkvigselborgerlig vigselkyrklig vigselpastor NN förrättade vigseln mellan ON och PNvigseln ägde rum med bara den närmaste familjekretsen närvarandevigsel (med ngn), vigsel (mellan ngra)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vighsl; till viga