Svensk ordbok 2009, webbversion

vik substantiv ~en ~ar vik·en●in­skärning av öppet vatten in i land vanligen förhållandevis lång och smal geogr.JFRcohyponym1bukt 1cohyponymfjordcohyponymfjärdcohyponym2golf havsviken lugn viken skyddad vikhuset var beläget längst inne i vikenslottet låg på an­dra sidan viken○spec. i många geografiska namnSkäldervikenPersiska vikenen vän i vikense1vän 1 sedan 1307 (i ort­namn)överlåtelsebrev på gårdar utfärdat av hertigarna Erik och Valdemar (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vik; gemens. germ. ord, bildat till 1vika Vinden vilar, viken ligger som en spegel, kvarnen somnar, seglarn tar ner segel.August Strindberg, Lördagskväll (i Dikter på vers och prosa, 1883)