Svensk ordbok 2009, webbversion

vikarie´ra verb ~de ~t vik·ari·er·artjänst­göra till­fälligt i en annan persons ställe arb.JFRcohyponymuppehålla 3 hon vikarierade för kyrko­herden under hans från­varoäv. ngt ut­vidgathan vikarierade som lag­kapten när NN var skadadvikariera (för/som ngn)sedan 1779Subst.:vikarierande, vbid2-390659vikariering