verb ~de ~t
vik·ari·er·ar●tjänstgöra tillfälligt i en annan persons ställe
arb.JFRcohyponymuppehålla 3
hon vikarierade för kyrkoherden under hans frånvaro○äv. ngt utvidgathan vikarierade som lagkapten när NN var skadadvikariera (för/som ngn)sedan 1779Subst.:vikarierande,
vbid2-390659vikariering