Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
vil·an●(övergående) tillstånd av overksamhet och avslappning
i syfte att återvinna krafter
fysiol.JFRcohyponymarbete 2
vilodagdygnsvilaveckovilavintervilaen stunds välbehövlig vila efter en lång arbetsdaghon unnade sig inte en sekunds viladoktorn rekommenderade några dagars vilahan fick en lättare skada och tvingades till ett par veckors vila○äv. i fysikaliskt fackspråkdet att inte vara i rörelse
om kropp
en orörlig kropp förblir i vila om den inte påverkas av yttre krafterden sista/eviga vilandöden
efter en lång tids sjukdom har han nu mött den eviga vilan
föra/följa ngn till den sista vilanbegrava ngn
kyrkan var fullsatt när hon fördes till den sista vilan
gå till vilagå till sängs
efter en lång dag med trädgårdsarbete var det skönt att få gå till vila
sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. hvila; till 2vila
verb ~de ~t
vil·ar1(för tillfället) inte vara i verksamhet
särsk. för att återvinna krafter; om människa el. djur
fysiol.zool.SYN.synonymta igen sig
vilstolhon lade sig att vilahan har fått vila från träningen en månadde lät sina hjärnor vila○äv. om maskin e.d.vävstolarna fick vila en stund i den annars så flitigt använda terapisalen○äv.få att inte vara i verksamhet
vila benen ett tag○äv. utvidgat om föremål e.d., med tonvikt på återhämtninglåt degen vila kallt i 15 minuterjorden måste få vila mellan skördarna○spec. ngt förskönandeligga död
här vilar NNvila i frid!○äv. bildligtinte vara under behandling
över 1000 fall av ekonomisk brottslighet ligger vilande hos polisenförslaget får vila till nästa sammanträdeett vilande aktiebolagvila (från ngt/att+V), vila (ngt)här vilar inga ledsamheterseledsamhet
vila på hanensehane 1
vila på lagrarna/sina lagrarse2lager
vila på årornaseåra
sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. hvila; gemens. germ. ord, bildat till ett subst. som finns bevarat i ty. Weile, eng. while ’stund’
2vara stabilt placerad med sin tyngd verkande
NollJFRcohyponymstödja 1
huset vilar på betonggrundhans hand vilade på hennes axel○äv. bildligt, spec.vara baserad (på) eller anknuten (till)
beslutet vilade på ett betryggande faktaunderlagdet verkade vila en förbannelse över slottethotellet vilade på minnen från en svunnen storhetstid○spec. äv.låta vara inriktad
mot ngt
JFRcohyponym2vila 1
en mörkhårig skönhet som verkligen var något att vila blicken påvila på ngtsedan 17343låta stå över
ngt vard.; särsk. i sportjargongNollförbundskaptenen vilade flera av stjärnorna i den betydelselösa vänskapsmatchenvila ngnsedan 1998Subst.:vbid1-390806vilande;
1vila (till 1)