Svensk ordbok 2009, webbversion

vill`ebråd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ville|­bråd·et●vilda djur betraktade som före­mål för jakt jakt.JFRhyponymstorvilthyponymsmåvilthyponymhögvilt villebrådsbeståndvillebrådet var lätt att spåra i snön○äv. om en­staka djurdet skrämda villebrådet störtade sig ut­för branten○äv. bildligtperson som är efter­traktad ofta av inte helt legitima skäl starkt vard.hon hade tröttnat på att betraktas som journalisternas villebrådsedan ca 1430Själens tröstfornsv. villebradh; till vill och fornsv. braþ ’kött; stek’; jfr bråd