Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
viller|vall·an●tillstånd av fullständig oordning
NollJFRcohyponymvirrvarr
det blev villervalla i kommunikationerna när den första snön fölli den allmänna villervallan lyckades gärningsmannen undkommasedan 1615äldre äv. villevalla; trol. bildat till vill, av samma typ som virrvarr