Svensk ordbok 2009, webbversion

vill`ervalla substantiv ~n viller|­vall·antill­stånd av full­ständig o­ordning NollJFRcohyponymvirrvarr det blev villervalla i kommunikationerna när den första snön fölli den all­männa villervallan lyckades gärnings­mannen und­kommasedan 1615äldre äv. villevalla; trol. bildat till vill, av samma typ som virrvarr