Svensk ordbok 2009, webbversion

vill`farelse substantiv ~n ~r vill|­far·els·eno­riktig upp­fattning komm.SYN.synonymvilla 2 det var o­möjligt att ta honom ur hans villfarelserhan svävade i villfarelsen att hon älskade honomsedan 1416öppet brev utfärdat av fru Birgitta Magnusdotter med bekräftelse av arvskifte (Rääf)fornsv. vilfarilse; till 2fara och vill