Svensk ordbok 2009, webbversion

vill`kor substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vill|­kor·et1i för­väg upp­ställd förut­sättning för ett riktigt genom­förande av ngt utan vars upp­fyllande handlingen etc. inte skulle vara möjlig, laglig e.d. fil.JFRcohyponymbetingelse lånevillkorhårda villkoro­möjliga villkorett o­eftergivligt villkorställa villkorupp­fylla ett villkorde allierade krävde kapitulation utan villkorhon ställde bara ett villkor: att hon fick fria händerjag kommer på villkor att du bjuder NN ock­så○äv. försvagat om förut­sättningar som ges av naturens el. logikens lagar e.d.logik, mat. m.m.ett nöd­vändigt och till­räckligt villkorvillkoret för att problemet ska kunna lösas är att man bort­ser från luft­motståndetvillkor (för ngt)inte på några villkorinte under några om­ständigheter​ landet får inte på några vill­kor vara med i sam­talen med EU så länge det inte tagit tydliga steg mot demokrati inte på (några) villkors visse2vis på inga villkorinte under några om­ständigheter​ förbundet är tydligt i sin stånd­punkt: det god­känner på inga vill­kor dopning sedan 1377öppet brev om ägobyte utfärdat i Nyköping av riddaren Sten Stensson (Rääf)fornsv. vilkor ’fri vilja; bestämmelse’; av lågty. willekor ’fritt val’, till wille ’vilja’ och küren ’välja’; besl. med kora, tjusa 2vanligen plur. (fysiska) om­ständigheter i (vardags)livet Nollexistensvillkorlivsvillkorför­månliga villkordrägliga villkorförsämrade villkorleva i små villkorgruv­arbetarnas hårda villkorden svenska industrin måste få tävla med den ut­ländska på lika villkorsedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelser