substantiv ~en ~ar
vil|stol·en●bekväm stol med högt ryggstöd
och ofta äv. fotstöd; om fåtölj, fällstol e.d.
heminr.hon satt och läste i en vilstol på balkongensedan 1860Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vil|stol·en●bekväm stol med högt ryggstöd
och ofta äv. fotstöd; om fåtölj, fällstol e.d.
heminr.hon satt och läste i en vilstol på balkongensedan 1860