Svensk ordbok 2009, webbversion

vim`la verb ~de ~t viml·ar1ibl. med partikel, särsk.omkring före­komma i stor, rörlig och o­sorterad mängd ofta i fråga om större enheter, levande el. icke-levande, konkreta el. abstrakta NollJFRcohyponymmyllra 1cohyponymkrylla 1 människorna vimlade om­kring på torget○spec.röra sig eller visa sig i nöjes­livet i teater­foajén vimlade stadens gräddavimla (omkring) (ngnstans)sedan 1790; bet.nyansen sedan 1993av ty. wimmeln med samma betydelse, till wimmen ’röra sig av och an’; trol. av ljud­målande urspr. 2vara upp­fylld av stor, rörlig och o­sorterad mängd om plats e.d. NollJFRcohyponymmyllra 2cohyponymkrylla 2 torget vimlade av människorvattnet vimlade av fisk○ofta med opers. konstruktiondet vimlade av stav­fel i upp­satsendet vimlade av kändisar på festenvimla av ngt/ngrasedan 1766Subst.:vbid1-391221vimlande; vimmel