verb ven vinit, pres. viner
vin·er●susa (fram) med ett ihållande och genomträngande ljud
om luft el. föremål i luft
meteorol.vinden ven om öronenkulorna ven omkring demhan lät sin käpp vina genom luften○ibl. bildligt, särsk. i ett uttryckdet återstår att se om ledamöterna vågar rösta enligt sin övertygelse även när partipiskan vinervina (ngnstans)sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. hvina; av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-391254vinande;
2vin
2vi`na
verb ~de ~t
vin·ar●dricka vin
särsk. i berusningssyfte
vard.kokk.sitta och vinavinasedan 1976Subst.:vbid1-391256vinande
3vi`na
substantiv ~n vinor
vin·an●ett gammalt indiskt stränginstrument
med fyra spelsträngar och tre resonanssträngar
musiksedan 1850ur sanskrit vina med samma betydelse