substantiv ~t vindögon
vind|ög·at1punkt (vid horisontlinjen) som vinden tycks blåsa från
sjö.meteorol.sjö.ligga i vindögatsedan 1913till 1vind och öga
2fönster
provins.hush.○äv.rököppning i taket på (primitiv) bostad
åld.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vindögha, sv. dial. vindöga; till 1vind och öga; samma ord som eng. window med samma betydelse