verb ~de ~t
vind·ic·er·ar1göra anspråk på
ngt nytt el. ngt man tidigare innehaft
ngt åld.jur.komm.JFRcohyponym1kräva 2
vindicera ngtsedan 1633via ty. av lat. vindica´re ’göra anspråk på; tillägna sig’; jfr revansch, vendetta
2hävda
ngt åld.komm.vindicera en åsiktvindicera ngtsedan 1682Subst.:vbid1-391339vindicerande,
vbid2-391339vindicering;
vbid3-391339vindikation