Svensk ordbok 2009, webbversion
vin`druta
substantiv ~n vindrutor
vind|rut·an●fönsterruta framtill på fordon
t.ex. bil; för att förhindra att fartvinden blåser rakt i ansiktet
sjö.trafik.han fick ett stenskott i vindrutan○äv. om andra fönsterrutor i fordonbakdörrens stora vindrutasedan 1913