Svensk ordbok 2009, webbversion

vin`druta substantiv ~n vindrutor vind|­rut·anfönster­ruta fram­till på for­don t.ex. bil; för att förhindra att fart­vinden blåser rakt i an­siktet sjö.trafik.han fick ett sten­skott i vindrutanäv. om an­dra fönster­rutor i for­donbak­dörrens stora vindrutasedan 1913