Svensk ordbok 2009, webbversion
ving
´
el
substantiv
vinglet
vingl·et
●
vinglande
mindre brukl.
komm.
sedan 1665
till
vingla
substantiv vinglet
vingl·et●vinglande
mindre brukl.komm.sedan 1665till vingla
substantiv vinglet
vingl·et●vinglande
mindre brukl.komm.sedan 1665till vingla