Svensk ordbok 2009, webbversion
ving
`
lig
adjektiv
~t
vingl·ig
●
som vinglar
psykol.
JFR
cohyponym
skranglig
cohyponym
ostadig
gå på vingliga ben
en vinglig gammal byrå
○
äv.
som präglas av vinglande
en vinglig färd
sedan 1773
adjektiv ~t
vingl·ig●som vinglar
psykol.JFRcohyponymskrangligcohyponymostadig
gå på vingliga benen vinglig gammal byrå○äv.som präglas av vinglande
en vinglig färdsedan 1773