Svensk ordbok 2009, webbversion

ving`slag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ving|­slag·et(drivande) slag upp och ner med vingarna zool.med ett par vingslag var fasanen ut­om räck­hålläv. bildligt i ett ut­tryck för historien som levande kraftman kände historiens vingslag vid under­tecknandet av freds­fördragetsedan 1809