substantiv ~n vinrutor
vin|rut·an●en (odlad) ständigt grön halvbuske med balsamdoft och bitter smak
anv. som krydd- och läkeväxt
bot.vinrutan har bl.a. använts som vinkryddasedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. vinruta; jfr 1ruta 3