Svensk ordbok 2009, webbversion

vin`terdvala substantiv ~n vinter|­dval·andval­liknande till­stånd under vintern särsk. hos en del högre och många lägre djur zool.JFRcohyponymvintersömncohyponymhibernation två stora fjärilar som nyss vaknat ur vinterdvalan(under) vinterdvalansedan 1745