Svensk ordbok 2009, webbversion
vin`tertid
substantiv ~en
vinter|tid·en1vanligen obest. f.; vanligen i mer el. mindre adverbiell användning
tid när det är vinter
tid.JFRcohyponymsommartid 1
vintertid kan man gå på isen rakt över sjönrestaurangen hålls stängd vintertidsedan 1362Dombok för Sydöstra Tavastland (Bidrag till Finlands historia)fornsv. vintertidh
2normal tidmätning av dygnets timmar
dvs. när solen står i söder omkring klockan 12
tid.JFRcohyponymsommartid 2
den sista söndagen i oktober återgår vi till vintertidsedan 1970-talet