verb ~de ~t
vir·ar●linda
ngt tätt om ngt annat
hush.JFRcohyponymsno 1
vira en halsduk runt halsen○äv. med konstruktionsväxlingibl. med partikel, särsk.in
de virade midsommarstången med girlanger av blommor och lövhon virade in sig i en plädvira ngt (om/runt ngt), vira ngt (med ngt), vira in ngn/ngt (i ngt)sedan ca 1600till sv. dial. vir ’metalltråd’; jfr vajer
Subst.:vbid1-392204virande,
vbid2-392204virning
2vi`ra
substantiv ~n
vir·an●ett kortspel för tre personer
populärt i äldre tid
spel.virabudprosten, patron och löjtnanten satt i bersån och drack punsch och spelade virasedan 1816trol. till Vira, namn på f.d. järnbruk i Uppland
3vi`ra
substantiv ~n viror
vir·an●stor, rörlig silduk
som används inom pappersindustrin
tekn.sedan 1873av eng. wire med samma betydelse, till wire, se vajer