Svensk ordbok 2009, webbversion

vir`ka verb ~de ~t virk·arfram­ställa genom att maska i­hop garn med hjälp av virk­nål handarb.JFRcohyponymknypplacohyponym3stickacohyponymkroka 3 virka gryt­lapparen virkad sjalhon virkade på en liten dukvirka (ngt), virka (på ngt)sedan 1536; i äldre tid även i bet. ’spinna; väva’av ty. wirken ’förfärdiga’ (om hant­verk i all­mänhet), till Werk, se verk Subst.:vbid1-392237virkande, virkning