verb ~de ~t
vissl·ar●frambringa ett högt, pipande ljud genom att blåsa luft mellan rundade och sammandragna läppar
komm.musikbusvisslavissla en glad melodivissla efter flickorvissla mellan tänderna○äv. om naturföreteelser, föremål e.d. som frambringar liknande ljudkaffepannan vissladevinden visslade i telefontrådarnavissla (ngt), vissla (efter/på ngn/ngt)sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. hvisla; ljudhärmande
Subst.:vbid1-392662visslande,
vissling
Kan du vissla, Johanna? Javisst kan jag de’.Visa av Åke Söderblom (musik Sten Axelson), 1932
2viss`la
substantiv ~n visslor
vissl·an●signalanordning som kan ge ifrån sig kraftiga visslingar
på båt, tåg, fabrik etc.
komm.musikfabriksvisslatågvisslaångvisslaångstrålen stod rakt upp ur visslan○äv.visselpipa
sedan 1858