Svensk ordbok 2009, webbversion

vitt`nesbörd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vittn·es|­börd·et●tydligt tecken som ibl. hjälper till att bevisa ngt komm.tro sina sinnens vittnesbörd○äv.ut­saga av vittne JFRcohyponymvittnesmål av­lägga vittnesbörd○äv. abstraktare i ut­tryck för att ngt ut­gör tecken på ngt annatde ut­brända husen bar vittnesbörd om den senaste tidens stridervittnesbörd (om ngn/ngt/SATS)bära falskt vittnesbörd ljuga​ han fälldes för att ha burit falskt vittnes­börd och där­med försvårat en brotts­utredning sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. vitnisbyrdh; till vittne och börd i bet. ’bärande’