Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vråk·en1(typ av) grovt byggd rovfågel med breda vingar och bred, ngt rundad stjärt
zool.bivråkfjällvråkormvråken vråk cirklade på hög höjd över slättensedan 1821till vräka i den äldre bet. ’förfölja’
2råk
i is
meteorol.isen var besvärlig med mycket vråkar och vindbrunnarsedan ca 1655trol. variant till 1råk