Svensk ordbok 2009, webbversion

vråk substantiv ~en ~ar vråk·en1(typ av) grovt byggd rov­fågel med breda vingar och bred, ngt rundad stjärt zool.bivråkfjällvråkormvråken vråk cirklade på hög höjd över slättensedan 1821till vräka i den äldre bet. ’förfölja’ 2råk i is meteorol.isen var besvärlig med mycket vråkar och vindbrunnarsedan ca 1655trol. variant till 1råk