substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vrål·et●starkt, oartikulerat skrik
komm.JFRcohyponymtjutcohyponymbröl
illvrålpublikens vrålett vrål av smärtaett vrål av skrattett vrål från ståplatsläktaren○äv. bildligtvrålet från motorcyklarnaett vrål (av ngt) (åt ngn)sedan 1667till vråla