verb ~de ~t
vrål·ar●ge ifrån sig vrål
komm.JFRcohyponymrytacohyponym2skrika
demonstranterna vrålade slagordpubliken vrålade och tjöt av skrattbabyn vrålade halva nattenvråla (av ngt), vråla (ngt/SATS) (åt ngn), vråla (åt ngn att+V)sedan 1541av ljudhärmande urspr.; jfr lågty. wralen ’gnägga; skrika’
Subst.:vbid1-393683vrålande;
vrål