Svensk ordbok 2009, webbversion

vrång adjektiv ~t sur och mot­strävig om person admin.psykol.JFRcohyponymvresig 1cohyponymavog hon var ofta vrång på morgnarna men längre fram på dagen brukade hon tina uppvrång (mot ngn)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. vranger ’vriden; förvänd; o­riktig; mot­spänstig’; gemens. germ. ord med grundbet. ’vriden’