1vred
adjektiv,
neutr. undviks
●som känner vrede
ngt högt.admin.psykol.JFRcohyponymarg 1cohyponymond 2cohyponymilskencohyponymvredgad
farfadern blev ofta vred på honom○äv. om handling e.d.vreda blickar○äv. bildligt, särsk. om upprört hav e.d.vreda bränningarvred (mot/på ngn), vred (över ngt/att+V/SATS)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vreþer; gemens. germ. ord med grundbet. ’förvriden’; till vrida
2vred
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
vred·et●handtag som man öppnar och stänger en dörr (e.d.) med
hush.dörrvredfönstervredlåsvredsedan 1548nära besl. med vrida