Svensk ordbok 2009, webbversion

vre`sig adjektiv ~t vres·ig1irriterad och o­vänlig ofta på grund av o­uttalat miss­nöje admin.psykol.JFRcohyponymbuttercohyponymsur 3cohyponymtvär 3cohyponymretlig 1cohyponymvrång port­vakten var sur och vresig○äv. om handling e.d.ett vresigt svarvresig (mot ngn)sedan 1678sv. dial. vresig, vreslig ’kvistig, knagglig (om trä); tvär, o­vänlig’, trol. till vresa ’vrida, kröka’ 2som har låg, krokig stam om träd, buske e.d. admin.skogsbr.vresiga tallarvresiga buskage○äv. om virke från krok­vuxet trädsedan 1555