Svensk ordbok 2009, webbversion

vrick`a verb ~de ~t vrick·ar1kraftigt vrida (fot- eller hand­led) i felaktig ställning så att leden skadas lätt och svullnar med.JFRcohyponymstuka 1 hon vrickade foten i fallethan har vrickat hand­ledenvricka ngtsedan 1614jfr sv. dial. vrickla med samma betydelse; besl. med vrida, vrist 2föra fram och åter med små, snabba, ryckiga rörelser för att lossa ngt e.d. JFRcohyponymvicka 2 vricka på den lösa tanden○spec.röra åra fram och åter med små rörelser i aktern på mindre båt och på det sättet föra den fram­åt vrickekavricka (på) ngtsedan 1705Subst.:vbid1-393595vrickande, vrickning