Svensk ordbok 2009, webbversion

vri`da verb vred vridit vriden vridna, pres. vrider vrid·er●ibl. med partikel, särsk.av, fram, om, på föra (ngt) runt dess egen axel eller runt en fast punkt hush.JFRcohyponym1veva vrida på huvudetvrida om nyckelnvrida visaren ett kvarts varvvrida nacken av en hönahan lyckades vrida vapnet ur händerna på rånarenhon började nervöst vrida på sina ringar○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för på­verkan (av o­lika slag) av politiskt skeendevrida politiken åt vänstervrida (av/fram/om/på) ngt, vrida ngt (ngnstans), vrida på ngtvrida klockan tillbakase1klocka 2 vrida och vända på ngtbetrakta ngt ur o­lika (syn)vinklarofta utan att komma till ngn slutsats​ de vred och vände på argumenten för att komma under­fund med vilket beslut som var det rätta vrida sina händersehand 1 sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. vriþa; gemens. germ. ord, besl. med 1vred Subst.:vbid1-393608vridande, vridning Ur led är tiden; ve att jag blev den som föddes att den vrida rätt igen.Shakespeare, Hamlet (1602, i översättning av C. A. Hagberg 1847-51)